En klippe vender sitt kinn mot havets bølgerBølger som tærer på granitt
Små molekyler står sammen
Som formgivere for moder jord
Harde, myke, lange, korte
Og ingen kan stanse dem
En linje bølger seg frem
En overgang mellom hav og land
Et sted en klippe
Et annet sted ørsmå korn av smuldret granitt
Samlet sammen av havets dråper
Lagt pent til rette
Himmelens hvelving har mørke skyer i sitt fang
Lys og mørke kjemper
Solens stråler får et pusterom eller to
Men ikke mer
Ned mot havet
Der har lyskrystaller tatt favntak på hverandre
Som et skall mellom himmel og hav
En veiviser for mennesker og menneskeskapt
Menneskets storhet blir smått i dette lys
Avhengig av dråper
Dråper som samles og holder skipet oppe
Lar det seile langs
En linje
6 kommentarer:
Flott dikt og flott bilde. Du skriver godt! Interessent kombinasjon foto og dikt.
mvh Eli
Vackert MYCKET vackert detta! En bild jag njuter av att titta på, bra text också tycker jag!
Morgan
En sån fantastisk bild! Jag har tittat ett tag på den nu och känner att jag vill komma närmare för att se mer. Passande dikt till bilden. Härligt! Marie
Vacker bild med en enkelhet som talar sitt tydliga språk. Fint kombinerat med dikt.
Mvh, jörgen
Gillar verkligen stämningen i din vackra och rogivande bild! Väldigt fin dikt du skrivit till bilden. Även om jag inte förstod riktigt alla orden, så talade bild och ord till mig ändå.
Mvh Åsa
vackra rader och till det "det vackraste streck" jag sett på länge ;-))
Mona
Legg inn en kommentar